Beläget i hjärtat av Bakus gamla stad står det 12:e århundradets Jungfrutorn som en magnifik symbol för Azerbajdzjans historia och arv. Tillsammans med det 15:e århundradets Shirvanshahs palats bildar det en UNESCO-världsarvslistad grupp av historiska monument som representerar nationens kulturella rikedom.
Jungfrutornet, som rymmer ett museum som skildrar Bakus historiska utveckling, är inlindat i legender och mysterier, varav några har inspirerat baletter och teaterpjäser. Utvecklat mellan 900- och 1500-talet på en remsa av land som avslöjades av det tillbakadragande Kaspiska havet, anses tornet vara ett exceptionellt exempel på zoroastrisk och för-islamisk arkitektur i Iran och Azerbajdzjan.
Enligt professorerna Davud A. Akhundov och Hassan Hassanov dateras Jungfrutornet tillbaka till 800-700-talet f.Kr. och tros vara ett zoroastriskt eldtorn med sju eldutgångar på toppen, vilket symboliserar tron på sju steg eller himlar för att nå himlen.
Tornets fundament, som sträcker sig 15 meter under marknivå, byggdes mellan 400- och 600-talet e.Kr., enligt historikern Sara Ashurbeyli. Det tros att tornet en gång tjänade som ett astronomiskt observatorium och användes som ett zoroastriskt tempel under sasanid-eran.
Det gåtfulla Jungfrutornet har inspirerat många legender, såsom den eldhåriga jungfrun som räddade Bakus folk från slaveri och berättelsen om varför tornets eldar slutade brinna, båda rotade i zoroastriska trosuppfattningar och kultur. Ursprunget till namnet "Jungfrutorn" är också fascinerande, med vissa experter som föreslår att det representerar tornets orörda, "jungfruliga" tillstånd, då det aldrig har blivit förstört av någon fiende eller vanhelgat av onda krafter.
Idag kan besökare i Baku utforska Jungfrutornet, fördjupa sig i dess fängslande historia och förlora sig i de gamla legender som omger detta imponerande monument. Från dess tak kan man beundra den panoramiska utsikten över den gamla staden, Baku Boulevard, huset av Isa bek Hajinski och den vidsträckta Baku-bukten.
