Beläget i norra Armeniens Lori-region är Haghpat-klostret, även känt som Haghpatavank, en förtrollande medeltida klosterkomplex som byggdes mellan 900- och 1200-talet. Klostret, som är byggt halvvägs upp på en kulle med utsikt över Debed-floden, återspeglar en monastisk ödmjukhet samtidigt som det erbjuder skydd och döljer sig från omvärlden.
Grundat av drottning Khosrovanuysh, hustrun till den bagratidiske kungen Ashot III, år 976, har Haghpat-klostret en nära historisk koppling till det närliggande Sanahin-klostret. Komplexet består av en narthex, två korridor-sepulkrar, en refektorium, ett scriptorium, Kapellet av Hamazasp, ett klocktorn, olika kapell-gravar och intrikata korsstenar (khachkars), allt inneslutet inom en tornförsedd mur.
Det äldsta monumentet i komplexet, St. Nshan-kyrkan, visar en integrerad interiör, en stor dominerande kupol och vackra fresker, vilket exemplifierar den arkitektoniska innovationen i Armenien under 900- och 1000-talet. Basrelieferna av kungarna Smbat och Gourgen på kyrkans östra fasad är exceptionella exempel på skulptur.
Klostret var en gång ett blomstrande vetenskapligt centrum med en rik samling av manuskript och fungerade som en knutpunkt för kopiering av bibliotekets manuskript, vilket erbjöd faciliteter för studier och forskning inom olika områden. Medan vissa strukturer har gått förlorade över tid, vittnar resterna av huvudkyrkan St. Nishan, St. Gregory-kyrkan, St. Astvatsatsin-kyrkan, den 1200-tals kafeterian, bokdepotet, klocktornet och khachkars om klostrets rika historia.
Bokdepotet förvarade värdefulla manuskript och texter fram till 1200-talet när mongoliska invasioner hotade regionen. Dessa texter gömdes sedan i grottor, med endast tre grottor och deras innehåll återupptäckta fram till idag.
Haghpat-klostret, nu under UNESCO-skydd som ett världsarv, fortsätter att fängsla besökare med sin arkitektoniska mästerlighet, heliga atmosfär och fascinerande kulturhistoria, vilket ger en inblick i Armeniens medeltida monastiska arv.
