När du kliver in i den anrika Dinamo Arena i Tbilisi möts du av en storslagen atmosfär som ekar av årtionden av fotbollstradition. Invigd 1935 är detta arkitektoniska mästerverk av Archil Kurdiani en hisnande scen i Georgiens fotbollshistoria.
Bygget påbörjades hösten 1929 och, efter flera uppehåll, stod arenan klar den 12 oktober 1935. Till en början rymde den 23 000 åskådare, en blygsam siffra med tanke på fotbollens massiva genomslagskraft i Georgien.
Under årtiondena genomgick Dinamo Arena flera ombyggnader. Den första större renoveringen 1960–1962 utökade kapaciteten till 36 000. Denna förnyelseperiod kulminerade när Dinamo Tbilisi vann 1–0 mot FC Dinamo Leningrad.
Ytterligare utbyggnader 1969–1976 under ledning av arkitekterna Archil och Gia Kurdiani samt byggmästaren Shalva Gazashvili förhöjde arenans uttryck och ökade kapaciteten till 78 000. Vid den storslagna återinvigningen 1976 segrade Dinamo Tbilisi över det walesiska Cardiff med 3–0.
En sista renovering 2006 anpassade arenan efter UEFA:s normer, vilket minskade kapaciteten till 55 000 men kraftigt förbättrade åskådarupplevelsen. Idag har Dinamo Arena modern spelmatta, helt renoverade energi- och bevattningssystem samt toppmodern belysning som uppfyller de högsta kraven.
Även om arenans officiella namn förändrats genom åren består dess kärna. År 2011 döptes den till Boris Paichadze Dinamo Arena, efter den legendariske georgiske fotbollsspelaren. Arenans högsta noterade publiksiffra är 110 000, uppmätt den 3 oktober 1979 under en UEFA Champions League-match då Dinamo Tbilisi överträffade FC Liverpool.
I Tbilisis hjärta är Dinamo Arena landets största stadion och hemmaplan för Dinamo Tbilisi, Georgiens landslag i rugby union och det nationella fotbollslandslaget. Arenan har bevittnat otaliga triumfer, bland annat Dinamos framgångar 1978 och 1979, samt en storslagen hyllning 1981 till segerrika vinnare av Cupvinnarcupen.
Stolt bland de största arenorna i Östeuropa är Dinamo Arena mer än en idrottsplats. Den är en symbol för georgisk uthållighet, arkitektonisk skicklighet och ett monument över landets bestående passion för fotboll.
