Om Gurias hjärtslag hade en plats att bo vore det Ozurgeti Folklore Centre. Här sjungs inte bara sånger — de upplevs. Här ekar inte bara danser det förflutna utan hyllar framtiden. De innerliga tonerna av georgisk kultur spelas här vidare, ständigt.
Philimon Koridzes arv: Ozurgetis gator bär fortfarande viskningar om Philimon Koridze, mästaren som gav georgisk opera röst. Denna pionjär transkriberade georgiska hymner till notskrift och såg till att de skulle förtrolla generationer framöver.
Krimanchuli-krönikor: Den unika guriska folkmusikstilen Krimanchuli har en lika fascinerande historia som sitt ljud. Från barns ramsor i skogen som höll rädslor på avstånd till dagens ekon som väcker gamla berättelser till liv.
En knutpunkt för musikälskare: Från en toppmodern inspelningsstudio och livliga konsertsalar till en dedikerad skola för blivande dirigenter — centret är ett paradis för musikentusiaster. 1,6 miljoner GEL investerades i att återuppliva denna institution, och resultatet? Helt i harmoni!
Evenemang och utställningar: Utöver sina väggar sträcker centret sig ut för att arrangera Black Sea International Folklore Festival, ett evenemang som lockar internationell uppmärksamhet. Steg in, och du möts av utställningar med traditionellt konsthantverk samt en skattkammare av originalnoter och minnesvärda konsertinspelningar.
Ett bevis på bevarande: Mycket av hedern tillhör Municipal Development Fund och Ministry of Regional Development and Infrastructure of Georgia. Det som en gång stod förstört är nu en fyr för gurisk kultur. Med principer om inkludering i åtanke är den nyrenoverade byggnaden dessutom anpassad för personer med funktionsnedsättning.
Invigd med pompa i september 2018 efter intensivt arbete som påbörjades i oktober 2016, lovar centret att bli en avgörande punkt för främjandet av folk-turism.
Oavsett om du är en finsmakare av världsmusik, en entusiast av kulturarv eller helt enkelt nyfiken, så erbjuder Ozurgeti Folklore Centre en resa genom de toner som formar den georgiska anden. Och vad mer? Västgeorgiska ensembler har nu en lokal hemvist och slipper de långa resorna till Tbilisi för inspelningar. Musik låter trots allt sötare nära hemmet.
